Inskrivning

Här ligger jag redan i sängen och gissar att jag kommer sätta rekord i att somna tidigt ikväll. I rummen finns inga andra möbler än sängar (en fåtölj och skrivbord), och eftersom våra barn redan sover finns det inte så mycket alternativ för oss vuxna.
Vi fick rum på Ronald eftersom en familj fick åka hem, och vi kom igår vid 22.

Idag började vi dagen med röntgen kl 8.30 och sedan skrevs vi in på avdelning 67. Där följde olika prover som ekg, saturation, blodtryck och blodprov. Otis ville inte alls ta blodtryck för han tyckte det var så obehagligt när det stramade åt runt armen, så han började gråta. I och med att de hade sådana problem med att få resultat på det tröttnade Otis och blev mindre medgörlig. Konstigt nog hade de bara armhålstermometer, och Otis vägrade först den eftersom han är så kittlig. Sedan grät han när blodprovet togs för då var han så trött på allt!

Sedan var det dags för ultraljud, och teknikern fick först upp våra förhoppningar då hon sa att läckaget såg väldigt bra ut, men sedan bytte hon vinkel och sa att nä nu är det betydligt mer! Om det måste åtgärdas återstår att se, men som det ser ut nu kan tcpc genomföras. Sedan får vi se hur läckaget blir efter tcpc; om det kommer krävas ytterligare en operation eller ej?

Jag fick även träffa ”kändisar” idag. När jag gick ut i köket för att fylla på vattenflaskan stötte jag på självaste Wille från Svts Rakt in i hjärtat. Jag blev lite ”Starstruck”, för jag har letat efter Willes mamma Maria på Facebook för jag ville tacka henne och hennes familj för att de ställde upp. Det är en tröst att se en annan familj dela med sig av samma upplevelser man själv ska gå igenom, och Maria satte exakta ord på alla mina tankar. Och där stod de; hela fina familjen mitt framför mig, och jag fick säga tack öga mot öga och prata en liten stund med dem. Det betydde så himla mycket för mig!

Efter ultraljudet deltog Otis i en forskningsundersökning för framtiden, och den tog runt en timme. Efter det hade vi möte med sjukgymnasten som gick igenom vad som är viktigt efter operationen. Efter det var det meningen att vi skulle träffa narkos och kirurg, men kirurgen kunde inte idag och narkosen kunde inte förrän efter 17, och våra pojkar hade ingen mer ork i sig. Vi sa hej då för idag och gick ner hit till Ronald för att leka och äta lite.. Sedan efter duschen var det läggdags. Otis sa att han ville leka med bilar, men efter fem minuter sov han. Det har varit en tuff dag för honom med 700 tester, men han har verkligen varit jätteduktig! Det är en mycket stolt mamma som tackar för idag och alla lyckönskningar vi får! Det värmer!

Otis med sin älskade pappa. Otis är en väldigt kramig och pussig pojk, och man får höra ”jag älskar dig” flera gånger om dagen. Hans hjärta må vara trasigt, men det är det finaste jag vet!

image

Såpbubblor är roliga!

image

Vissa är mer medgörliga..

image

..andra inte..

image

I 67:ans lekrum

image

I Ronalds lekrum

image

image

image

Jag hittade inte Timo på ett tag..  Sedan fann jag honom haha

image

Det blev McDonalds till mat idag. Inte helt fel då de är sponsor till vårt boende

image

image

image

Natt natt

image

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inskrivning

  1. idath81 skriver:

    Wow! Sötaste Wille. Hoppas han mådde bra! Tänker på er. 😘

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s