Akuten

Otis väckte mig vid halv 5 och sa att han inte ville sova mer. Hans andning var klart påverkad och det väste när han andades. Han började snabbt gråta eftersom han inte fick luft, och jag väckte Petter som snabbt åkte in med honom till barnakuten. Otis grät och skakade av rädsla i hallen och när han bars iväg grät han efter mig och sa ”jag vill ha dig! Jag vill ha dig!”

Nu ringde Petter från akuten och sa som jag misstänkte att det är krupp. Otis hade det när han var bebis. Han skulle få andas in kortisonånga nu. Jag hörde honom gråta förtvivlat i bakgrunden, och jag önskar jag vore där.  Bussarna upp gick inte så bra så tidigt, så det blev onödigt att jag och Timtom åker upp. Tur vi bor så nära sjukhuset! Nu längtar jag till de kommer hem!

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s