.

Jag får inte träffa Otis innan operationen. Vilket innebär att jag hållt mitt barn för sista gången på flera flera dagar. Jag kommer inte få vara med och trösta när de gör i ordning honom för operation. Inte hålla honom i mina armar och ge honom kärlek.

Precis nyss hörde jag en förälder prata med personal om sitt barn som fått en hjärnskada av sin operation. Jag önskar jag inte hört det samtalet.

Otis grät när han och Petter lämnade rummet i morse.

Hela kroppen skriker efter Otis, och det gör ont.

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s