Skype

Så fort Otis vaknade i morse så vände han sig om och började pussa på Timo som låg bredvid. Den lilla killen älskar sin lillebror. Jag fick också massa pussar. Eller rättare sagt min mage fick.
I kväll sa bröderna godnatt till varandra över Skype,  och lilla Timo som saknat och frågat efter sin pappa hela dagen pussade telefonen.

Nu skrubbar Petter rent Otis med svamp borta på 67:an. Att jag inte är med min son kvällen innan han ska opereras är en sjuk känsla. Att jag inte kommer finnas där i morgon en ännu värre känsla! Det är något jag kommer beskylla mig själv för en lång tid framöver.

Jag oroar mig för att Otis inte kommer komma tillbaka alls. Att något ska gå snett och hjärnan tar stryk. Eller att han i värsta fall lämna oss för alltid. Då var en grynig bild över Skype det sista jag såg av honom…

image

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s