Otis tcpc

Längst ner följer bilder på Otis på intensiven. För vissa magstarkt, men för hjärtebarnen en grym verklighet. För Otis en grym verklighet!

Vilken tuff dag! Speciellt för Petter! Otis hade haft gott humör ända fram till han somnade, men för Petter var det oerhört jobbigt! Det är svårt som förälder att hålla masken inför sitt barn. Bryta ihop får man endast göra när de inte ser!

Otis somnade vid 9, och vår kirurg Torsten Malm var klar lite innan 15. Allt hade gått punkt till pricka; inga komplikationer över huvudtaget. Det hade varit lite ärrvävnad från tidigare operationer, men det hade gått bra att ta sig in till hjärtat. Otis läckage hade varit lindrigt, och nu när belastningen minskar ska vi se om även läckaget minskar. Förhoppningsvis behöver det aldrig åtgärdas. Totalt hade Otis legat på hjärt och lungräddningsmaskin i 88 minuter, och de behövde aldrig stanna hjärtat som de gjorde under glenn.

Runt 15.30 fick vi träffa Torsten – en helt underbar man! Han fullkomligt utstrålar vänlighet! Vid 16.30 fick vi äntligen träffa Otis. Det är alltid lika nervöst innan man får träffa honom efter en operation, för man vet inte vad som väntar. Man har förträngt hur han såg ut efter förra operationen. Eller glömt eftersom han annars är så full av liv.

Han var inte ett dugg svullen som han var efter bandningen. Bröstkorgen var igensydd precis som de varit alla gånger han kommit in på Biva. Han hade tydligen vaknat till, så personalen sa åt oss att inte prata med honom eller röra honom eftersom de inte ville att han skulle vakna ännu. Han är full av slangar och går på en massa mediciner. Än andas han inte själv, men han hade gjorde små försök till andetag vilket monitorerna visade.

Det var som vanligt plågsamt att lämna honom ensam; något vi från början sagt att vi inte skulle göra. Men ännu är Otis inte där eftersom han är så nerdrogad. Vi sover alla här tillsammans och vilar upp oss inför den tuffa tid som kommer. Det som är jobbigast är att Timo tyvärr inte kan vara med på Biva, vilket gör att jag och Petter inte kan vara där tillsammans. Vi hade behövt varandras stöd samt att vi båda två vill vara med vår son. Men vi får turas om.

Den här tiden är för mig den värsta. Det känns som tusen mil bort till Intensiven, och jag är livrädd för ett samtal om att han kraschat och vi inte hinner fram i tid. Eller att han ska vakna och vilja ha sin mamma och jag inte är där :-(. Nu hoppas vi på att han snabbt kommer ner på avdelningen, och då kommer Petter och jag vara vid hans sida 100% av tiden. Jag längtar så efter att få hålla min son och pussa hans kinder!
Idag strök jag hans små fötter. De var så fina och orörda! Inte fulla med slangar.

Nu är det ändå över. Nu är det gjort, och vi går mot rätt håll. Nu tar vi en dag i taget och kämpar på.

Timo ligger och försöker söva sig själv. Han la sig senare än vanligt idag. Han älskar detta huset och springer runt och leker och är social. Petter kollar på J-södras match på surfplattan och jag har bäddat ner mig. Min kropp laddar ur, och försöker ge mig ångest. Jag har ont i huvudet, och har svårt att andas samt en ven i huvudet som pulserar och skickar ut smärta i ögat och örat. Jag lider ju av dödsångest, men jag kör lite meditationsövningar och fokuserar på andningen. Så jag tror jag ska dö av en stroke, men Otis ligger med uppsågad bröstkorg. Droppa dina egna problem liksom! :-).

Tack återigen för stödet idag! Jag läser allt, men svarar er alla här! Stor puss och kram på er alla!

Vår älskade och starka krigare!

image

De små rosa strecken i mitten av de gröna är Otis små små andetag

image

Alla mediciner som Otis får

image

Vår son

image

image

image

image

image

image

Kom tillbaka till oss! Vi älskar och saknar dig!

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Otis tcpc

  1. Matilda skriver:

    Skönt att höra att det gått bra. Vilken Flashback man fick med alla slangar och mediciner, Torsten opererade min flicka.

    Gilla

  2. mormor Anki skriver:

    Så skönt att op gick som planerat. Tyvärr gjorde det inte det på mitt barnbarn. Fortfarande ett hål kvar in i hjärtat. Nu får ni kämpa o ta en dag i taget. Kram på er.

    Gilla

  3. idath81 skriver:

    Lilla plutten! Kan inte föreställa mig hur tufft ni haft det idag. Håller tummarna för att han snart är uppe på benen igen med sitt söta leende på läpparna.

    Gilla

  4. nilsmamma skriver:

    Heja Otis! Toppen att det gick så bra. Han ser så fin ut. Nu har ni några tuffa dygn framför er men det värsta är gjort och snart tar han studenten 🙂
    Passa på att sova gott, de tar väl hand om honom.

    Gilla

  5. nilsmamma skriver:

    Heja Otis!! Toppen att allt har gått så bra. Han ser så fin ut. Nu har ni några tuffa dygn framför er men det värsta är gjort och snart tar han studenten 🙂 Passa på att sova gott, de tar väl hand om honom.

    Gilla

  6. Sofie Roempke skriver:

    Hej! Har tänkt på er hela dagen, skönt att allt gått bra! Ni är så starka! Kram kram

    Gilla

  7. Riina Jalakas skriver:

    Så skönt att allt har gått så bra!Vad tuffa ni alla är!Vilken underbar familjen jag har lärt känna.Kram på er!

    Gilla

  8. Tina skriver:

    Lille fine Otis ❤ såå skönt att läsa att allt gått bra. Han är en sån kämpe, min idol! Stora kramar till er alla i finaste familjen Windhardt ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s