Den dagen försvann den med

Jag och Timo har ändå haft en rätt bra dag. När han sov middag passade jag på att göra en champinjon och skinkpasta som blev rätt god. Gräddiga såser med parmesan och oregano kan ju inte bli äckligt liksom (och så undrar jag varför jag är tjock?)
När han sedan vaknade höll vi oss på rummet en timme, och sedan gick vi ut på långpromenad och höll oss ute i över 2 timmar.

När vi kom tillbaka åt vi på rummet och sedan fick Timo duscha med massa leksaker. Medan han gjorde det passade jag på att städa lite. Alla som känner mig vet att jag älskar att ha det rent, så jag var i sjunde himlen när jag fick gå loss med dammsugare, golvmopp och massa lukta gott produkter.

När jag hämtade dammsugaren stötte jag på hon som är ansvarig i huset, och hon bekräftade det jag sagt hela tiden att man smittar inte förrän man kräkts eller poopat, och den pojken träffade ju ingen utomstående efter han kräkts, så det är minimal risk att Timo smittats.

Personalen var snabbt framme med desinfektionsmedel efter att familjen åkt, och hela deras rum har saneras och leksakerna i lekrummet har rengjorts. Blir fler smittade i huset är det något som inte stämmer. Det är ju tråkigt att jag missar 2 dygn med min son, men jag är helt med på noterna. Uppe på avdelningen ligger det bara hjärtebarn som återhämtar sig, och man vore en väldigt väldigt självisk människa ifall man utsatte alla andra för risk. Tyvärr tänker ju inte alla så.

De har dragit lite fler slangar på Otis idag, och nu har han bland annat blivit av med telemetriövervakningen. Den har övervakat hjärtats aktivitet via ekgsladdar och skickat signaler till monitorer inne hos personalen. Så skulle något gå snett ser de det direkt. Sköterskan sade det att den hade visat absolut noll avvikande aktivitet. Den tycker jag alltid är läskig när den dras eftersom hjärtat inte längre står under övervakning. De har även tagit bort bandaget över stygnen, och nu är det bara tejp kvar. Petter säger att det ser jättebra ut!

Petter skickade bilder på en Otis som ler, och det måste ha varit fantastiskt att fått vara med om. Jag fortsätter att lyssna på hans fina röst via telefon, och kan inte fatta att den rösten tillhör en pojke som bara är min!.. Och Petters :-). Nått bra har man gjort här i livet!

image

image

Allhelgonakyrkan tror jag den heter

image

Cool mur. Många hus här i Lund bär verkligen på historia. Man ser att de tjänat ett annat syfte tidigare i historien. Många hus jag gått förbi idag ser ut att ha gamla stall på gården, och mäktiga entréer till trädgården.

image

image

Bullpaus.. Mamman blev avundsjuk..

image

..och Timo blev glad

image

Jag hittade inte en en gunga på vår långpromenad, men vi gick förbi lekterapin på vägen hem.

image

image

image

image

Otis utan bandage

image

image

image

image

Världens bästa Otis!

Annonser
Det här inlägget postades i hlhs. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den dagen försvann den med

  1. helena skriver:

    Vilka fina bilder,och vad underbart o se Otis med ett litet leende,många pussar o kramar☺☺☺☺

    Gilla

  2. linda3355 skriver:

    En leende Otis, underbart att se! ❤️❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s