Home is where my heart is

Igår fick vi äntligen åka hem! Minuterna i det lilla rummet släpade sig fram, så det var vi själva som gick upp och haffade läkare, och det var vi själva som sa att ”vi tycker väl vi är klara här”.

Vi fick med oss medicin så vi klarar oss till måndag och vi kommer ha ett besök hos vår läkare på Ryhov i början av veckan. På måndag ska Otis lämna blodprov, mest för att ha koll på kaliumvärdet. Risken för blodproppar finns ju om han inte får i sig tillräckligt med vätska.

Nu ska vi fixa frukost då all vår mat är i Gränna. Risken finns att Timo ätit upp allt haha. Otis är ju fortfarande lite halvt isolerad, men i och med att han sprang omkring som en galning på sjukhuset är det nog mer så att vi ska hålla honom hemma från förskola till bröstkorgen läkt och borta från de värsta smittokällorna.

Tack för allt stöd vi fått under denna resa. Både emotionellt, ekonomiskt samt logistiken av den lilla.

Tack till vårdpersonalen på Biva, avdelningen 67 och 61. Och till personal och volontärer på Ronald McDonald hus.

Ett lycka till till alla människor vi träffade under vår vistelse i Lund! Vi önskar er allt gott i framtiden och det bästa åt era barn. Och tack för sällskapet och pratstunden!

Som det står skriver på Alvas armband: Allt är möjligt!