efterkontroll

Idag var vi på efterkontroll uppe på Ryhov, och Doktor John var mycket nöjd med det han såg. Jag tror de flesta läkare blir mer än nöjda när de ser hur pigg Otis är så pass tidigt efter operationen. Igår var det tre veckor sedan han opererades, och idag är det 2 veckor sedan de drog dränen. Det känns som en evighet sedan!

Vi är hemma och allting är som vanligt, men som människa är man förändrad. Det känns som en hinna ligger över hjärnan och förklär dagen i dis. Jag känner att jag inte är lika pratglad som förut, och har svårt att föra sociala konversationer. Ställer man frågor om Lund eller Otis hjärta känns det som en sten läggs över bröstet, och man repeterar ett inövat tal. Inte för att jag vill vara otrevlig eller liknande, utan för att jag inte gärna vill befinna mig där i tanken igen riktigt ännu.

Och för att jag är trött. Mycket trött! På kvällen när jag ska sova kokar det i hjärnan och jag tvingar mig själv att blunda för känslan i huvudet är så läskig. Nu ska jag bara vila och umgås med min familj.

Otis mår annars väldigt bra. Han är rosa och fin i hyn, och har en aptit som en häst. Han är verkligen hungrig hela tiden! Det som är jobbigast är att ge honom all medicin, men Doktor John trodde vi kunde börja fasa ut en del vid nästa besök om fyra veckor. Ärret läker jättefint, och det man ser mest av är groparna från slangarna i magen. Herregud; jag kan inte fatta att han nyss låg med slangar i magen!

image

image

image

image
Liten pojke fick välja vad han ville på Babyproffsen
image

image

Jag gick ner 3 kilo under Lundupplevelsen på 14 dagar. Och 10 cm i midjemått.
image

image

I morse var jag äntligen ute och gick igen. Springsteen sjöng för mig i lurarna, solen lyste på mitt ansikte och överallt luktade det så himla gott! Luften vibrerade av vår. Det är nu den kommer; Tiden då alla sår läker, och allt blir bra igen.
image

I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I think to myself what a wonderful world.

I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed the day, the dark sacred night
And I think to myself what a wonderful world.

The colors of the rainbow so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shaking hands saying how do you do
But they’re really saying is I love you.

I hear baby’s crying and I watched them grow
They’ll learn much more than I’ll ever know
And I think to myself what a wonderful world.
Yes, I think to myself what a wonderful world.

Annonser
Det här inlägget postades i hjärtebarn, hlhs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s